myhomemystyle

Kompisar har man många av, vänner är lite mer sällsynta. Jag har några stycken som är mina bästa vänner. De är mina bästa vänner på olika sätt. Jag har inte bara en bästa vän.

De jag börjar med är Josefin och Ida. Det är dom jag träffar och pratar med mest och jag kan berätta allt för dom. Jag är mest lik dessa två. Josefin och jag har varit med om samma saker vid nästan samma tillfällen. Vi har aldrig bråkat eller varit ovänner. Ida och jag har hittat tillbaka till varandra efter många år som vi varken prata eller träffades. Vi var inte ovänner men vi tappa bort varandra. 
Ida och jag började umgås på högstadiet och Josefin lärde jag känna andra året på gymnasiet då hon började i min och Idas klass. 
Det var Ida, Josefin, Anna, Kickan och jag. Det var vi som umgicks, vi hör ihop. 

Anna och jag blev bästisar i tvåan på lågstadiet, vi har varit vänner sedan dess. Vi gick i samma klass från förskolan tills vi tog studenten. 13 år ihop. Tyvärr träffas vi inte lika ofta, men hon är alltid min bästis. 

Käckan, hon är den jag känt allra längst av mina vänner. 25 år har vi känt varandra. Vi bodde grannar som små. Mina föräldrar och hennes föräldrar umgicks och vi gick även i samma klass på låg och mellanstadiet.
Det kan gå veckor, månader innan vi pratar eller träffar varandra. Varje gång är det som att vi sågs igår. 

Sen har vi Tove, min Tove. Hon har jag känt sen hon gick i blöja, hon är 3 år yngre och hennes storebror var min första kärlek. Hon träffade jag på nästan alla lov och vi skrev brev till varandra mellan alla lov. 

Alla mina älskade vänner är de finaste och underbaraste jag vet. Utan vänner skulle jag inte överleva. Det räcker med ett fåtal vänner om de är riktiga vänner. Jag kan stolt säga att jag är lyckligt lottad att jag träffat de här personerna och att de finns i mitt liv.