Mina syskon, dag 11
Lite efter här med mina 30 inlägg. Men så är det.
Jag har 1 syster och 4 bröder varav 1 är halvbror.
Min syster, 3 år äldre än mig och har alltid varit lite "lillgammal". Hon var den lugna av oss, hon var den som alltid gjorde som våra föräldrar sa medans jag var den som gjorde tvärtom. Min syster är bra på det mesta. Hon är helt fantastisk på att sy, hon kan laga mat och det var hon som lärde mig hur man fyller på olja i bilen. Vi bråkade ganska mycket när vi var yngre då vi är helt olika varandra och vi ville olika saker. Hon har alltid funnits där för mig, alltid ställt upp för varandra och vi pratar hyfsat ofta i telefon.
Sen har vi min storebror. Han är 1 år äldre och vi är de som umgicks mest under tonåren då vi hade många gemensamma vänner. Han ska bli min PT nu i vår, han kommer med massa tips om träning och kost. Han har konstig humor och man kan släppa loss med honom. Men oj vad vi har bråkat, det är väl alltid så med syskon. Syskonkärlek.
Min lillebror som är den största av alla syskon, är 4 år yngre än mig. Han är den mest ekonomiska av oss och han är otroligt snäll, alldeles för snäll. Jag är så stolt över honom. Han flyttar ner till skåne för att läsa på gymnasiet, känner ingen och jag var faktiskt lite rädd att han inte skulle klara av det. Han är så otroligt blyg.
Efter tre år är han utbildad betongare och jobbar lite härovar i sverige. Han är duktig, han kan om han bara vill och han är bra på det han gör.
Min yngsta lillebror, som aldrig kommer bli liten mer. 5 år mellan oss. Han är lång, nästan en halv meter längre än mig. Han kan allt, precis som pappa. Han är också otroligt snäll.
Han är den som alltid får hjälpa mig att flytta, och det har jag gjort många gånger. Vill man ha hjälp så ringer man honom. Han ställer alltid upp. Han finns alltid där.
Min halvbror, 12 år äldre. Han träffade jag inte så mycket när jag var liten. Det är nu de senaste åren som vi träffats ofta, bodde även hos honom i några veckor då jag precis blivit singel. Jag är gudmor åt hans son på 2 år. Ja, han är snäll men fruktansvärt lat. Mycket snack och liten verkstad där. Han tror att han kan mer än vad han gör.
Jag älskar mina syskon och är stolt över dom. Alla är olika men ändå lika på ett eller annat sätt.
(blir ingen bild då alla mina bilder har försvunnit)
Jag har 1 syster och 4 bröder varav 1 är halvbror.
Min syster, 3 år äldre än mig och har alltid varit lite "lillgammal". Hon var den lugna av oss, hon var den som alltid gjorde som våra föräldrar sa medans jag var den som gjorde tvärtom. Min syster är bra på det mesta. Hon är helt fantastisk på att sy, hon kan laga mat och det var hon som lärde mig hur man fyller på olja i bilen. Vi bråkade ganska mycket när vi var yngre då vi är helt olika varandra och vi ville olika saker. Hon har alltid funnits där för mig, alltid ställt upp för varandra och vi pratar hyfsat ofta i telefon.
Sen har vi min storebror. Han är 1 år äldre och vi är de som umgicks mest under tonåren då vi hade många gemensamma vänner. Han ska bli min PT nu i vår, han kommer med massa tips om träning och kost. Han har konstig humor och man kan släppa loss med honom. Men oj vad vi har bråkat, det är väl alltid så med syskon. Syskonkärlek.
Min lillebror som är den största av alla syskon, är 4 år yngre än mig. Han är den mest ekonomiska av oss och han är otroligt snäll, alldeles för snäll. Jag är så stolt över honom. Han flyttar ner till skåne för att läsa på gymnasiet, känner ingen och jag var faktiskt lite rädd att han inte skulle klara av det. Han är så otroligt blyg.
Efter tre år är han utbildad betongare och jobbar lite härovar i sverige. Han är duktig, han kan om han bara vill och han är bra på det han gör.
Min yngsta lillebror, som aldrig kommer bli liten mer. 5 år mellan oss. Han är lång, nästan en halv meter längre än mig. Han kan allt, precis som pappa. Han är också otroligt snäll.
Han är den som alltid får hjälpa mig att flytta, och det har jag gjort många gånger. Vill man ha hjälp så ringer man honom. Han ställer alltid upp. Han finns alltid där.
Min halvbror, 12 år äldre. Han träffade jag inte så mycket när jag var liten. Det är nu de senaste åren som vi träffats ofta, bodde även hos honom i några veckor då jag precis blivit singel. Jag är gudmor åt hans son på 2 år. Ja, han är snäll men fruktansvärt lat. Mycket snack och liten verkstad där. Han tror att han kan mer än vad han gör.
Jag älskar mina syskon och är stolt över dom. Alla är olika men ändå lika på ett eller annat sätt.
(blir ingen bild då alla mina bilder har försvunnit)
Kommentarer
Trackback
